"Ibland gör man rätt ibland gör man fel"

Det gick som käpprätt åt helvete idag. Är helt tömd på energi efter endast (vad som skulle ha varit) två arbetstimmar.
Kommer till jobbet 09.00 på ett mindre glatt humör. Ska ta ut listan med arbetsuppgifter och bilnyckeln. Listan var där den skulle vara men bilnyckeln var puts väck. Började tro att dom inte hade lämnat någon bil åt mig. Går ut på parkeringen och kollar, jo, nog står Peugoten där. Känner på dörren men den är låst. Går in på Bjärka igen och vänder ut och in på hemjtänstlokalen, hittar fortfarande ingen nyckel. Kollar i chefens rum efter någon extranyckel men det gick jag också bet på. Lasse kom förbi så han skjutsar mig så jag ska få tag på en annan bil. Hittar Anneli så jag tar Skodan och ska fara och byta bil med Martin. På Martins gård håller jag på att köra fast med surbilen, men jag klarade mig med nöd och näppe. Går in och hämtar Honda-nyckeln, väl ute i den bilen hittar jag nyckeln till Peugoten! Vad den gjorde där kan man ju undra!
Åker mot Lillåfors 30 minuter senare än vad som är tänkt. Hamnar bakom plogbilen, svär och gör en dum omkörning. Fastän att jag tänker att jag inte ska stressa så blir det så ändå. Man kan som inte hjälpa det. Det är ju ett under att jag tog mig fram utan någon avvåkning. I Lillåfors hade dom ingen ström. Ännu ett stressmoment. Höll dessutom på att köra fast på gården.
Stressade tillbaka till byn, kvarts tank i bilen, kände att det är ju som taskigt mot nästa som ska ha den om jag inte tankar. Slår i full tank och när jag ska stänga tanklocket står det DIESEL i det. Fick som ont i magen eftersom att jag har fyllt upp bilen med bensin. Jag yttrade en hel del fula ord efter den upptäckten.
Lämnade bilen på krysset och for hem till Lasse och berättade vad jag hade gjort. Jag tror inte att han var alltför nöjd. Stackarn får aldrig vara ledig.
På allt detta fungerar inte telefonjävlarna. Kände att jag har varit nära ett psykbryt. Fruktansvärt nära!

HEJDÅ!