Neråt...

Nu är jag på det där humöret. Kent-humöret. Allting känns inte riktigt tip-top och då lyssnar jag av någon anledning på dom lite mer deprimerande låtarna.

Men den här är bra, jag vill till och med påstå att det är en av de bästa låtarna som har skrivits på svenska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback