Doggy style
Vi har ju en hund här i familjen, en mindre begåvad irländsk setter. Bella heter hon. Jag misstänker ju att hon fick lite syrebrist vid födseln, hon är inte riktigt som alla andra.
Förr i tiden när vi hade hundar behandlades de som just hundar, inget daltande eller så. Men med Bella är det lite annorlunda, det är som att ha ett litet barn i familjen. Jag tror att min pappa har pratat mer med hunden än vad han någonsin har gjort med mig. Och hur det pratas, babyspråk för hela slanten. WHAT?! När blev det såhär?
Men vad jag ville komma fram till var att pappa hade tänkt ta med henne till Ritsem nästa vecka när han ska dit och jobba, vilket jag motsatte mig eftersom att jag då verkligen inte har nåt att göra. Hundpromenaderna är ju alltid nåt. Min mammas respons på det var "-Men det kan ju vara roligt för Bella att få se vad fjällen är".
Jag sitter fortfarande och funderar på den meningen...
Förr i tiden när vi hade hundar behandlades de som just hundar, inget daltande eller så. Men med Bella är det lite annorlunda, det är som att ha ett litet barn i familjen. Jag tror att min pappa har pratat mer med hunden än vad han någonsin har gjort med mig. Och hur det pratas, babyspråk för hela slanten. WHAT?! När blev det såhär?
Men vad jag ville komma fram till var att pappa hade tänkt ta med henne till Ritsem nästa vecka när han ska dit och jobba, vilket jag motsatte mig eftersom att jag då verkligen inte har nåt att göra. Hundpromenaderna är ju alltid nåt. Min mammas respons på det var "-Men det kan ju vara roligt för Bella att få se vad fjällen är".
Jag sitter fortfarande och funderar på den meningen...
Kommentarer
Trackback