"Ibland gör man rätt ibland gör man fel"

Roar mig inatt med gamla Kent-låtar som jag har glömt. Kanske dags att leta rätt på kartongen med skivor? Mitt liv är i stort sett nedpackat i lådor, och det känns. Det är som att jag har hamnat i nåt slags vänteläge. Jag kan inte tänka mer än en vecka framåt, jag kan inte ta ett beslut som gör att jag kommer någonstans. Jag är helt enkelt rädd för det. Jag gömmer mig hellre i Vuollerim och drar täcket över huvudet. Hade jag fått jobba mer än vad jag gör nu hade jag mer än gärna gjort det. Det enda som fyller någon slags funktion nu. Hur blev det så här?