Tack...

Det känns som att 100 kilo har lyftats bort från mina axlar. Det går lite lättare att andas igen. Tack för att DU gjorde det hela mycket lättare, underbara människa. Du förtjänar allt.

Nu ska jag försöka ta mig i säng. Måste försöka ställa tillbaka dygnet. Hur det nu ska gå.

Gonatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback