Lön
Vilken känsla när första lönen trillade in på kontot! Det kändes ju helt okej att betala räkningarna när pengarna inte tog slut på en gång och sparkontot slipper bli länsat :P Att jobba är ju inte så dumt.
Är ledig i hela två dagar och det ska bli grymt jävla skönt. Ligger som bakom med städ och tvätt eftersom att helgen gick åt till annat, så det är väl planen. Och fixa gymkort. Det har jag dragit ut på alldeles för länge.
Nu sova!
Hej hej.
Är ledig i hela två dagar och det ska bli grymt jävla skönt. Ligger som bakom med städ och tvätt eftersom att helgen gick åt till annat, så det är väl planen. Och fixa gymkort. Det har jag dragit ut på alldeles för länge.
Nu sova!
Hej hej.
Det rullar på...
Nu har jag ganska precis jobbat en månad på 63:an, och det känns bara bättre och bättre. Njuren flyter på och nu ska jag även skolas in på hema, vilket jag dock är smått livrädd inför, då dom har mycket cytostatikabehandling och en hel del dåliga prognoser. Men jag lär mig nog det med. Känns verkligen som att jag har valt rätt yrke. Dagarna går dubbelt så fort jämfört med en dag på ett äldreboende. Det negativa med det är väl kanske att det kommer bara smälla till så är jag 30 år :P
Imorgon är jag ledig, och det ska bli grymt skönt! Sen är det bara två dagar kvar till helg :)
Hej hej.
Imorgon är jag ledig, och det ska bli grymt skönt! Sen är det bara två dagar kvar till helg :)
Hej hej.
Sjuk värld
Jag har inte bloggat på evigheter, men jag känner att jag måste skriva av mig om det här.
Såg en bild på en blogg. Det är ett välkänt fotografi, men jag har missat det eftersom att det är taget för så länge sen. Själva bilden berörde så sjukt mycket, men det var historien bakom som fick mig att gråta.
Fotot är taget i Sudan, 1994. Barnet kryper mot FN's matläger som ligger en kilometer bort. Gamen i bilden inväntar att barnet ska dö så att den kan börja äta på hon eller han. Efter att bilden togs lämnade fotografen Kevin Carter platsen och ingen vet vad som hände med barnet. Kevin Carter vann Pulitzerpriset för denna bild, men såklart fick han mycket kritik också. Han tog livet av sig kort därefter pga depression.
VARFÖR PLOCKADE HAN INTE UPP BARNET OCH BAR DET TILL LÄGRET?! Hade historien slutat så hade jag inte behövt ha det här i skallen sen igår kväll. På väg till jobbet imorse började jag gråta över historien igen. Det är 18 år sen det här hände, och ändå gör det så sjukt ont i mig.
Kommer hädanefter enbart skänka pengar som går till svältande barn. Det finns inget som gör ondare än att se sånna här bilder. Och jag hoppas att jag en dag ska ha möjligheten att åka med någon organisation som Läkare utan gränser för att kunna hjälpa med det lilla jag kan.
Såg en bild på en blogg. Det är ett välkänt fotografi, men jag har missat det eftersom att det är taget för så länge sen. Själva bilden berörde så sjukt mycket, men det var historien bakom som fick mig att gråta.
Fotot är taget i Sudan, 1994. Barnet kryper mot FN's matläger som ligger en kilometer bort. Gamen i bilden inväntar att barnet ska dö så att den kan börja äta på hon eller han. Efter att bilden togs lämnade fotografen Kevin Carter platsen och ingen vet vad som hände med barnet. Kevin Carter vann Pulitzerpriset för denna bild, men såklart fick han mycket kritik också. Han tog livet av sig kort därefter pga depression.
VARFÖR PLOCKADE HAN INTE UPP BARNET OCH BAR DET TILL LÄGRET?! Hade historien slutat så hade jag inte behövt ha det här i skallen sen igår kväll. På väg till jobbet imorse började jag gråta över historien igen. Det är 18 år sen det här hände, och ändå gör det så sjukt ont i mig.
Kommer hädanefter enbart skänka pengar som går till svältande barn. Det finns inget som gör ondare än att se sånna här bilder. Och jag hoppas att jag en dag ska ha möjligheten att åka med någon organisation som Läkare utan gränser för att kunna hjälpa med det lilla jag kan.